Se vad stress kan göra med en


Ja, det kanske inte riktigt var som vi hade gjort innan. Alla andra skulle ju gå dit och baka pizza. Mmm, pizza säger du? Ingen har någon tro på något längre. Ett kapital hit och ett kapital dit. Vi måste ju kunna vara här och inte bli bestämda över på ett sådant onaturligt sätt. Hade vi gjort så snabb utforskning från allra första början så skulle vi ha helg varenda eviga dag.

För vidare transporter så beger jag mig nedåt i landet och besöker västmanland och västra götaland med en gång. De har en varm och gemytlig plats att fika på. Kom igen, vi drar allesammans! The more the merrier, mina vänner!  The more the merrier! Ingen kommer bli lämnad utanför gruppen, varesig Jörgen är med eller inte. Det är därför alla är så fruktansvärt glada och på gång! Vi tar en till stark en. Japp japp! Måndagens siffror visar på en relativt stor vinst och detta medgör att problemen är som bortblåsta inom den närmsta tiden nu framöver. Det är vi väldigt glada för, vi som bolag och alla våra systrar.
Undersök nu alla små vrår så att ni också kan komma och glädjas i ljussalen. Det kommer aldrig att vara lika färgstarkt och lilaglittrigt som det blir denna afton.

Om man å andra sidan tittar lite närmare på Aggregatibacter actinomycetemcomitans som bakterie så kan detta föregå från information vi tidigare tagit rakt upp och ner ifrån det röda komplexet. All denna data är viktig att samla i vår byrålåda för att ständigt vara i ropet och kunna hoppa på hästen så fort tillfälle ges. Ingenting får nu lämnas åt slumpen och alla vet vad de ska göra. Vi har blivit tränade inför det här momentet så länge vi kan minnas och ingenting kommer gå fel. Vi har alla korten i handen och de som ligger i sjön har vi inte längre något intresse för. Allt går som en guleböj rakt åt fanders! Kom igen allihopa, hoppa av glädje! Discot börjar såfort vi packat upp allt i lådorna, så kör bara kör! Jag kan inte komma undan längre.
 
 
 
 
 

Ja, jag lever!


Hallå! Jag lever! Eller ja, det är knappt det... Vilken lång dag det blev för mig idag. Började på kliniken straxt innan 8.00 imorse - sen har det varit full fart hela dagen, tills klockan slog 18.00 och jag gav upp. Är så trött i både kropp och själ och jag är i stort behov av en massage. Klinikpassen är de stunderna som man lär sig allra mest, så mycket att ta in och hela tiden nya utmaningar att tackla. Det är skitkul och jag känner hur man blir säkrare och säkrare i rollen, sen är det otroligt spännande att få jobba kliniskt och se allt på nära håll. Men man blir helt slut. Speciellt en sån här dag som aldrig riktigt tog slut. De flesta gick vid 16.00, men jag stannade kvar och fixa lite till.
 
När jag sedan skulle gå och byta om så funkade inte mitt passerkort. De hade låst alla dörrar! Så jag stog där och började känna en panik i kroppen. Allt var mörkt och tomt och där står jag i mina klinikkläder och kommer inte in till omklädningsrummet. Jag kan ju inte åka hem i klinikkläder. Nej juste, jag hade ju varken nycklar eller åkkort heller så jag skulle isåfall få gå hem till Vasastan i klinikkläder. Haha, ja ni hör ju! Meeen, efter ett par minuter så löste det sig iallafall och jag kunde byta om till mina vanliga kläder och börja bege mig hemåt.
 
Har alltså inte haft en sportmössas chans (haha, Elin) att hoppa in här och säga hej idag, men jag hoppas att ni har överseende med det. Tycker att jag varit rätt duktig den senaste tiden med iallafall tre inlägg per dag (tänk om ni skulle vara lika generösa med hjärt-puffar och kommentarer, komigenuuuu <3)
 
 
En ganska så lycklig tjej öppnar en välförtjänt cola nerbäddad i sängen - bästa stunden på hela dagen!
 


Är 30 år gammal och legitimerad tandhygienist. Förra hösten gick flytten till drömradhuset med pojkvännen och nu väntar vi vårt första barn. I november är det dags och vi är så förväntansfulla! Har bloggat till och från sedan 2009 och här på blogg.se sedan 2012. Här får du läsa om min vardag, mina tankar och drömmar. Välkommen!


Follow on Bloglovin
RSS 2.0