Låt mig presentera: Arg-Biggan


Arg-Biggan kom på besök idag. Det är aldrig särskilt trevligt med henne på besök dock. Det är alltså jag som förvandlas till Arg-Biggan när jag antingen är för trött eller för hungrig. Det är iallafall de vanligaste orsakerna, hon kan också dyka upp om det blåser och jag fryser, om någon tror att de kan börja prata med mig för tidigt på morgonen eller när det är dags för "den tiden på månaden". 

Arg-Biggan är inte alls kul att möta som ni kanske förstår, hon hugger först och frågar sen. Tyvärr är det allt som oftast min stackars pojkvän som är den som får handskas med henne. Han är dock ganska van vid det här laget och oftast så finns det små tricks som man kan ta till för att få henne att försvinna. 


 
*Har hon kommit fram pga trötthet - låt henne lägga sig ner på sängen och servera henne något att äta eller dricka och säg att du ordnar allt annat. Bara den lilla gesten kan vifta bort Arg-Biggan på en gång.

*Har hon kommit fram pga hunger - skynda dig (förihelvete) med att laga mat och ge till henne asap. Redan efter ett par tuggor kommer du märka hur hon sakta men säkert fadear iväg. Men det måste gå fort!
 
*Pga att det är kallt ute... ja, värm henne, låt henne låna dina vantar. Ni fattar grejen.
 
 
Det är alltså inte särskilt svårt att lugna Arg-Biggan och få henne försvinna, men man måste veta hur man ska göra. Om man dock skulle få för sig att strunta i att möta hennes behov och istället säger att hon är larvig och måste skärpa sig...? Då bör du hålla i hatten, får då blir det åka av. Men det misstaget gör man inte om mer än en gång, efter det har man lärt sig. 
 
 
Arg-Biggan kom alltså fram idag. Pga hunger. Hade hunnit bli sådär panikhungrig i lagom tid tills jag kom hem och kände hur ådran i pannan började bulta... ALLT JP sa eller inte sa gjorde mig fullständigt galen! Men såfort jag tagit två tuggor från middagen (som han snabbt värmde upp och serverade mig) så försvann hon ut genom fönstret.
 
Måste komma ihåg att ha med mig en banan eller något till vägen hem, det är ju mycket trevligare om vi kunde undvika henne för ett tag nu.
 
 
 
Här har vi då alltså inte alls Arg-Biggan, snarare tvärtom. Svårt att få till en bild på Arg-Biggan faktiskt.
 
 


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Är 30 år gammal och legitimerad tandhygienist. Förra hösten gick flytten till drömradhuset med pojkvännen och nu väntar vi vårt första barn. I november är det dags och vi är så förväntansfulla! Har bloggat till och från sedan 2009 och här på blogg.se sedan 2012. Här får du läsa om min vardag, mina tankar och drömmar. Välkommen!


Follow on Bloglovin
RSS 2.0